Mitt hus i Matagalpa ar malat i knallgult och ligger hogst upp i en backe. Darefter blir staden till skog och vagen en stig upp i bergen. Staden som ska vara mitt hem de narmaste fem manaderna ligger i en dalgang mellan hoga berg och pa kvallarna glittrar ljus bade nere i dalen och en bra bit upp pa kullarna. I det knallgula huset bor ocksa Kevin, journalist som jobbar pa kvinno-kooperationens radiostation, och hennes tva barn - Oscar som ar 2,5 och 12-ariga Kevin jr. Dar bor ocksa Vincenta, hembitrade och barn-passare, och 8-ariga Zeneida som ar hennes dotter.

Vi ar valdigt nojda med klimatet har i Matagalpa, Sofia och jag. Inte lika klibbigt varmt som i León, inte heller lika regningt som i Managua eller blasigt som i Estelí. Det ar varmt, men inte varmare an att man faktiskt far anvandning for sina snygga jeans och en langarmad troja nagon gang ibland, (och jag far anvanda kristins/min karaste bolero-kofta). Vi ar mycket nojda.

Det sjukaste som hant mig denna vecka, (bortsett fran nyheten att min far ater pa coolaste jamie olivers coolaste restaurang i london), var forsta besoket pa MCN-drivna forskolan Crisóbal Vanegas. Tank er tva i vanliga fall javligt coola kvinns i sina basta ar (soff & yo misma) pa forsta rundturen i nya staden tillsammans med sin handledare ("la Chilo" - ocksa en javligt cool kvinna i sina basta ar) , kliva in pa ett dagis bara for att kolla laget och saga hej. Tank er att de med inte mer an en fot innanfor dorren mots av ett rungande "Bienvenidas" fran 30 barnmunnar. Tank er att de darefter plaseras pa hedersplats mitt i rummet for att bevittna en valkomst-forestallning bestaende av sang, dans (bade traditionell och reaggeton rumpskakande), kak och dryck, tal fran foraldrar ( foraldrarna ar ocksa med) och erbjudanden om evig vanskap och stod. Tanke er att tva javligt coola kvinns i sina basta ar inte ar fullt lika cool som i vanliga fall, utan finner sig sjalva leende tills kindmusklerna varker, rodnande och lite allmant obekvama i denna ovantade situation. Men visst, det varmde kring hjartarna nar de tva coola brudarna sakta gick hemat upp for backen.

Mitt rum i det knallgula huset ar malat i gront, och har vinroda fatoljer och spetsgardiner. Jag tycker valdigt mycket om det. Jag tycker om mitt knallgula hus, jag tycker om mina tre nya syskon, jag tycker om maten som Vincente lagar och jag tycker om blommorna som Kevin har malat pa mina naglar. Jag tycker om att Sofia inte bor ens en cuadra ifran mig, jag tycker om Sofia och jag tycker om Matagalpas gator, parker och manniskor (okej, inte alla men manga).

Kanns som att utgangslaget ar ganska bra for de kommande fyra och en halv manaderna. Love!