min julafton utspelar sig i en bungalow pa stranden till atitlan-sjon i guatemala tillsammans med mina sotaste cheles sofia, sandra, maria, jenny och mattias. Lite langtar jag till visborgsgatan 42, men det blir fint.

godjulgodjulgodjulgodjulgodjulgodjulgodjulgo
djulgodjulgodjulgodjulgodjulgodjulgodjulgodju
lgodjulgodjulgodjulgodjulgodjulgodjulgodjul

El Salvadors berg i skymning tillhor nog anda det snyggaste jag sett i mitt liv.

Och det blev liksom inte mindre speciellt av att tva lite slitna med valdigt glada och sota gubbar var med, och berattade om kriget och guerillan. Chalatenango dar vi var, var ett av guerillans starkaste fasten under kriget pa 80-talet, och darigenom ett omrade standigt utsatt for bombningar och strider. Jag fick cellskrack redan i ingangen till grottan som anvandes som skyddsrum, ett utrymme stort som ett normalt svenskt badrum dar 25 pers gomde sig.

Svart att greppa att allt det som de berattar om - radslan, bomberna, militarer som sprattar upp magar pa gravida kvinnor, rotterna de at, kampen, solidariteten - att allt det hande sa nyligen. Det handlar om tio, femton ar sedan. Det handlar om min livstid.

El Salvador ger mig en positiv kansla. Jag vet inte om jag inbillar mig, men det kanns som att skillnaden mot Nicaragua ar markant. Som att revolutionsandan, gloden lever har pa ett helt annat satt an i Nica. Som att folk tycker det ar roligt och viktigt att dela med sig av sina erfarenheter och prata. Efter bara en och en halv manad i Nicaragua och tre dagar i El Salvador kanske jag inte ens ska uttala mig, men det kanns som att Nicaragua ar pa vag at helt fel hall. Som att det som behovs i ett av varldens fattigaste och mest bistandsberoende lander inte ar mer valgorenhet, utan rattvisa.

UBV-bossen i El Salvador Jon Retspo ar ocksa grymt mer revo an alla bistands-tanter i Nica.

Idag aker vi till Guatemala.

Shabbychicka San Salvador vinner over Managua any time.

God mat, radiohits, skratt och alla praktikant-kompisar tillsammans pa UBVs regionkontor vinner nog tyvarr ocksa over gallo pinto-tillvaron i Nica. I alla fall i stunden. Antagligen inte i langden.

En valbehovlig paus.

Spanskan utsatts for harda prov dessa dagar. Improviserat "tal" infor 40 kvinnor i mandags, och spontan radiointervju idag. Men det kanns battre, jag borjar fa lite grepp.

Besok fran alla olika hall i veckan; Mattias & Maria fran Esteli kom och kakade pasta en kvall, Victoria & Marvin kom fran Managua for att snacka pengar (efter hard kamp har vi antligen lyckats omforhandla budgeten) och nu ar nya RFSU-vannerna i stan. Matagalpa is the place to be?

Fyra dagar innan semestern blev Soff utslangd av sin sura tant, och nu bor vi bada tva i det grona rummet hos glada, julgalna familjen Rizo.

Pa sondag klockan 04.00 gar bussen till San Salvador.

Gjorde det fruktansvarda misstaget att lata min familj ga loss med sminkvaskan och harsprayen igar. "Du ser ut som en liten docka Moa!"

Never again.

Denguefeber, eller enbart dengue, är en influensaliknande febersjukdom. Den orsakas av ett virus som sprids via myggor och rapporteras från de flesta länder i tropikerna. Dengue debuterar akut med feber, huvudvärk, rygg-, muskel- och ledsmärtor samt kärlsprängda ögon. Efter några dagars sjukdom uppträder ofta också ett mässlingliknande hudutslag. I ett senare skede kan punktformiga hudblödningar ses på främst fotryggar och händer samt i armhålor. Sjukdomen är i regel godartad och många får enbart en övergående feber. Hemorragisk dengue är ett mycket allvarligare sjukdomstillstånd med en inte obetydlig dödlighet. Vid hemorragisk dengue ses blödningar i många inre organ liksom från mag- och tarmkanalen, och patienten kan dö i en blödningschock. Det finns inte något specifikt läkemedel mot denguevirus. -smittskyddsinstitutet.se

Maria, var praktikantkompis i Estelí, har sedan dag ett i Nicaragua oroat sig for dengue. Soff & jag har snarast skrattat at hennes maniska insmorjande med insektsmedel och hypokondriskt aterkommande samtalsamne. Och sa gick det som det gick. Nar Sofias feber fortsatte att komma tillbaka efter fyra-fem dagar gick vi till Clinica Mil flores dar lakaren snabbt satte in dropp och skickade ut mig pa stan for att skaffa en lang rad olika lakemedel. Medicinerna gjorde iofs mest att Sofia madde samre, men vi stannade anda kvar och lat sjukskoterskorna ta tempen en gang i halvtimmen. Dengue clásico lydde diagnosen, men ett mindre allvarligt fall. Nu ar hon hemma igen, efter ett dygn pa sjukhuset. Och eftersom hon inte hade nagon feber i morse vagade jag lamna mina plikter som sjukskoterska och smita ivag till internet en stund... Stackarn. Ska ga och kopa en stor bit choklad till henne innan jag gar hem, innan jag atervander for att lagga fuktiga handdukar pa hennes panna och massera hennes omma leder... (Hmm, den katolska fromheten smittar visst varre an denguen...)